Tankar från innergården – Martius

Mars och om det som inte syns

-”Tankar från innergården; reflektioner om långsamt leverne och samtal som fördjupar. Det är här orden får ta plats, i marginalen av arbetet och i hjärtat av det.”

Innergården är fortfarande tyst. Det ser ut som om ingenting händer. Men under jorden pågår förberedelser. Små rörelser. Nästan omärkliga.

Jag tänker ofta att vårt arbete liknar det, det mesta syns inte direkt:

Att välja bort.
Att skala ned.
Att fördjupa istället för att bredda.

I en tid som uppmuntrar mer, snabbare, större – känns det nästan radikalt att arbeta med få ingredienser och lång kunskap så som vi gör. Men jag är övertygad om att det är just det som håller.

Det som får växa långsamt, får rötter.

Från det snön börjar först smälta, tills isen går bort.
Ur Linnés Blomster-Almanack.

Under februari och mars påbörjas förkultiveringen av de växter som ska odlas
i köksträdgården. Vi börjar gärna tidigt på året, så att plantorna har vuxit till sig ordentligt när det är dags för utplantering i köksträdgården.
Jag fascinars av den gamla bondepraktikan och de ruriner och ritualer som historiskt sett används under årets månader.
I mars påbörjas vårstädningen i köksträdgården, lustgården och
gårdstunet. Alla ängar fagas. Löv och ris måste bort innan gräset börjar växa så att ängarna kan slås med lie eller slåtterbalk.

Man ska tydligen gärna bada och tvåla in sig ofta under mars, tugga på nejlika, persilja och salvia och gnida in tänderna med salt.

Råd enligt Bondepraktikan:
’Jag beskärer mina trä i tor:
Plöjer därtill min åker och jord,
Denna månad låt inte blod,
Bad och svett är mig god.’